Så va det augusti-månads sista skälvande minuter i ensamhet.

Dotra har ringt från Cypern varje dag/kväll å Älski har både ringt+sms-at. Längtar efter Honom OCH barna nå´hemskt, vill aldrig mera att dom åker bort allihopa samtidigt! Jag är så van/bortskämd med att ha dom omkring mig så jag vet inte om jag sku fixa att bli helt själv. Gudarna förbjude att det händer dom nåt!

Tänker på de människor som alltid är ensamma, vissa trivs med det andra inte, jag hör egentligen till den första kategorin. Kan roa mig med sånt som jag längtat efter att göra å pyssla å dona länge alldeles allena. Tycker det är skönt att kunna göra saker oemotsagd, ändra å göra om utan att behöva förklara varför. Fast alltjämt blir det långtråkigt, är nog ingen ensamvarg utan ett typiskt flockdjur, tillhör nog vad man sku kunna kalla "FlockFolket".

Som tur va  lockade min arbetsflock med mig till ett vattenhål i en närbelägen byhåla på fredag e.m., där umgicks vi å tackade av en ung kollega som arbetat sin sista dag på Jobbet. Det va trevligt att träffa arbetskamraterna "civilt" s.a.s , vi borde nog gå iväg å fika eller ta en öl oftare å prata om allt annat än jobb!

I lördags e.m fick jag återigen nog av att vara själv å verkligheten fanns bara ett telefonsamtal bort: ringde å prata lite strunt med några stycken å det va ju nöjsamt för stunden. Men bara några minuter efter jag lagt på luren så kändes tystnaden än mer total, trots kvittrande undulat å pipande marsvin. Ensamheten kan vara förlamande och i längden snudd på kvävande. Men som tur va fanns det livgivande syre i Norrortsbyn:

TACK Familjen O för att ni så självklart tar emot mig närhelst jag blir sällskaps-sjuk, i synnerhet när min egen flock inte finns invid mig och ursprungsflocken 30 mil norrut...

GoNatt!

#o)

PS: "Man måst skiljas för att åter kunna mötas"

Hoppsan Hejsan vad tiden går:

på fredag har Älski å jag vare gifta i 3veckor!

Å nyss drog jag mig till minnes bröllopsfesten å

kom då på att jag glömt att publicera bilder därifrån!

Ska nu genast reparera den skadan genom att lägga ut ett gäng bilder;

Här poserar vi i kvällsSOLen

(jo, det blev till slut lite sol på vår bröllopsdag)

 Glada Svärfar, Söta Lilla Svägerskan med GullUngen

på väg in till sina sittplatser!

Nämen OoOoJ va med folk ! ! !

SpelmanPer spelar en brudmarschtrudelutt när vi tågade in

Här sitter vi bänkade vid honnörsbordet å lyssnar på när HusMor talar till oss

Månne det är BrudValsen dom spelar?

Min älskade knasiga Mamma håller ett tal å jag ser ut som jag tänker

"Men HerreGud kan hon inte ta å sluta nu nån gång!"

eller så sjunger vi MormorsFars sång från Värmland;

(se text under bilden)

"Små getterne fiser böner,

små pôjkene plocker opp,

små jäntene koker sôppa

å de tycher hä ä så gôtt !"

Älski, hans Mamma å StyvFar från Värmland.

 (Huruvida han kände igen den gastronomiska visan är ännu inte känt)

Brudgummen hugger in på ett lår lindat med lönnblad!

(finns det nån av gästerna som har bilder på buffématen

så emottages dessa tacksamt !?!)

Min Kära Syss ska till å överlämna en gåva

 som jag hoppas jag hittar bild på!

Äldst på bröllopet va Moders Kusinen "Mosin" med sina 85år

(Modern är "bara" 76 år ung å spiknykter!)

Undrar just vad det står på det här kortet eftersom jag ser så full i 17 ut?

(Så många fina presenter vi fick från När&Fjärran!)

"Ingeborg&Ragnar"

Åsså levde dom lyckliga i alla sin dagar...

=o)

Föregående inläggs rubrik va en lätt travesti på Evert Taubes "Rosa på bal",

å nu sitter jag å nynnar "Pappa Maken kom hem, för jag längtar efter Dig..."

Han befinner sig nämligen sedan ett dygn tillbax på Italien  för att  Lilla Svägerskan ska gifta sig med Lille Svågern till helgen!

(FY vad "Maken" låter fisformellt gråtråkigt!)

"Bonus" är med plus Svärföräldrarna förstås, både hans å hennes, sen kommer tydligen fler släktingar på hans sida dit till helgen då bröllopet ska stånda i dagarna tre. F-N va jag hade velat viljat (?) vulle  önskar jag hade vare med!

"Älski" (som f.d Kärbon hädanefter kommer att kallas) saknar nog mig oxå för Han smsade/skickade ett textmeddelande via sin mobiltelefon: "Ring mig!"  å det gjorde jag förståss! 

Han va riktigt pratsam å berätta att; Hotellet va jättefint, maten fantastisk, havet salt å varmt, solen brännhet, parasollerna gratis+  solstolarna rums-numrerade: ja ALLT verka toppen!

Det va bara det att Han sakna mig! AJ! vad det gjorde ONT i hjärteroten!

GÜD så dumt att vi inte bestämde att vi sku ha denna resa som vår bröllopsresa!

Tänk om jag sku ta ett sista-minuten-flyg ner till Kalabrien på torsdag kväll efter att jag lämnat barna hos pappan? Passerar ju Arlanda på hemvägen...

;o}

PST! Hilfe, HELP, helga!

Ibland undrar man ju hur det är ställt här i världen/ Ankdammen Sverige!?

Det här brevet fick jag idag;

Kanske är det svårt att läsa vad som står, men kortfattat kan man säga att jag har fått en inbjudan att träffa Sveriges nuvarande SocialFörsäkringsMinister Christina Husmark Pehrsson

 på måndag 1a september kl.11-12 på Rosenbads KonferensCenter.

Dä ni!

Det är bara det att den nya möjlighet som omtalas gäller dom som beviljats permanent sjukersättning (alltså icke tidsbegränsad) och det har inte jag!

Så jag förstår överhuvudtaget inte hur jag kunnat få inbjudan?

Finns det nån mer än jag i detta avlånga land som heter lika som jag som har permanent sjukersättning som missat sin inbjudan p.g.a nån sammanblandning?

Får nog lov att gå in på www.eniro.se  å kolla upp det här...

? :o]

TACK Alla Snälla Raringar för BröllopsGratulationer å Lyckönskningar!

Varför jag inte skrivit nå´t sista veckan beror inte på att vi redan åkt på bröllopsresa (det blir till våren!) utan att luften gått ur mig totalt!

Har haft fullt upp med att arbeta, laga mat åt hungriga vargar å svara i telefon å prata med nöjda bröllopsgäster! (en inte alltför oangenäm uppgift!)

När jag sen haft en stund över har jag drabbats av STOR trötthet:

igår la jag mig på soffan för "5 minuter" å sen väckte Kärbon Maken mig med en balja kaffe två timmar senare!

Det är väl som Svägerskan sa: "Det tar väl sin tid att landa efter ett bröllop" å det verkar som vi gjort det en vecka nu: luften har som sagt gått ur mig som en ballong men jag lovar att komma tillbax fast inte uppblåst som en spärrballong...

;o)

Såå mycket fina bilder vi fått tillskickat oss!

(TACK, fortsätt skicka...)

Här kommer ytterligare några;

Tor håller sin hammare som beskydd över oss, det känns tryggt.

OBServera killen i gul skjorta t vänster, han gjorde oss en STOR tjänst!

Som synes håller han i en webkamera kopplad till en dator som

sände våran ceremoni lajv till vår Kära Svägerska som

genom olyckliga omständigheter inte kunde vara på plats denna dag!

(Hennes tal kan man läsa här )

Här sår vi frön som vi fått av Frej, symboliserad av Våran Svåger, intressant å se om det växer upp nå´t  där, om inte hönsen pickat upp dom?

Min Kära arbetskamrat, med flest barn i bekantskapskretsen, symboliserade Fruktbarhetens Gudinna "Freja" å när hon överlämna äpplet så blev vi båda så fulla i skratt att vi inte klara av att se varann i ögona mer än en kort sekund... (därför jag böjer ner huvudet å ser lite sammanbiten ut, hihi)

Är bruden månne artig när hon låter sin nyblivna Make ta första tuggan?

(för muspekaren över bilden så får ni svaret och orsaken förklarad här)

Mödrarna hade vi placerat i varsin tron, med fårskinnsfällar:

ära dom som äras bör!

( det är ju dom vi har att tacka för våra tillkomst!)

Här håller vi kärlekstal till varandra å intet öga va torrt (det regna juöö!)

ena stunden  hjärtligt allvar å i nästa gapskratt;

Kärbons Makens ring va lite svår att få på, jag skoja å fråga om han va motvillig, men en gammal skröna lyder tydligen som så;

"Om vigselringen är trög vid påtagandet så är det för att

den aldrig någonsin kommer att lämna fingret i framtiden,

 dess placering är evinnerlig..."

Efter allt inkallande av makter, rening genom alla elementen,

 åkallande av Gudars beskydd etc. så kom den obligatoriska Kyssen!

Dom färgmatchade Systrarna verkar också rätt nöjda med arrangemanget!

Avslutningsvis bjöd CeremoniMästaren alla välkomna in i ringen för att överösa oss med gratulationer.

 Men när ingen drista sig till att ta första steget (Mamma tog sig väl inte upp ur stolen?) så gick vi fram till våra Mammor å krama dom å gick sen ringen runt å omfamna var å en av våra gäster.

Mammorna ville nästan inte släppa taget när dom fått grepp om oss!

Sen kramades i tur å ordning båd systrar, mostrar å bröder m.fl

När jag kom fram till min ArbetsKamrats familj så börja dom kasta risgryn nä! LINfrön på mig, både tidsenligt passande åsså är ju LIN

Hälsinlands landskapsblomma! å dänne ä ju ja ifrån ja´!

(Hitta sen linfrön ända in i behån å i örona dan efter... *fnissar*)

;o)

Här kommer fler bilder från vårat bröllop +

 småkommentarer om Du för muspekaren över bilderna...

Här nedan kommer gästerna på parad

(peka på bilden så kommer ev. namn å släktskap upp) ;

Sonen fastna dock ej på gästparad-bild, ej heller FelagsKamraterna;

 "Ingrid" (hon jobba halva kvällen på gården), "Gunhild&Assar" som ordna med webkameran så att "StorSvägerskan" sku kunna se ceremonin i sin säng på Lasarettet ...

G´natt

#o)