Som dom i min närhet vet är jag hyfsat klipsk om än lite virrig;

har en väldans massa fantasi, färg- å form-sinne, kan visualisera hur saker/rum kommer att kunna se ut, hittar lätt bildliknelser etc.

Men när det kommer till papper är jag helt hopplös!

Försöker ha nåt sorts pärmsystem, men oftast blire buntvarianten å så får jag lätt ångest när jag inte hittar igen rätt papper när det strular.

Å strular det gör det lite nu å då eftersom jag ibland förmodligen tappar bort räkningar innan jag ens betalat dom, ibland minns jag inte ens att jag sett nån överhuvudtaget när jag får påminnelse.

I övrigt tycker jag att jag börjar få hyfsad koll på saker å ting numera;

Minns vilken dag/datum det är om jag bara får se det i skrift på morron.

Glömmer t.ex mer sällan än ofta att jag har barn att hämta å var jag ställt bilen. (OK, vid stress kan jag åka vilse sittandes i den, men till slut hittar jag dit jag ska)

Har fått in bra vardagsrutiner med

städning/tvätt/handling/träningsskjutsningar m.m

OCH

 framförallt GOTT samarbete med Kärbon, barna

 å TräningsKamraternas Föräldrar!

Men vid papper å blanketter äre som att det fortfarande finns en mental spärr;

Jag som tidigare deklarerat själv, när det inte bara va att skriva under å skicka in, får handsvett å en övertygelse om att nu äre säkert nåt fel på den förtryckta blanketten å jag blir skönstaxerad av nån anledning.

Likaledes när jag ska fylla i ansökningsblanketter, då vill jag helst ha nån sittandes bredvid som vet va det ska stå:  blir annars alldeles yrslig, blandar ihop siffror å uppgifter å texten blir nästan som suddig.

Det här tillståndet är lite svårt att förklara, 

har tagit flera år att ens sätta fingret på det.

Har ju absolut inte dyslexi, ser tvärtom direkt om nåt är "falstevat". Dyskalkyli lider jag heller inte riktigt av, fastän jag inte är lika hajj på huvudräkning som förut.

Under årens lopp har jag försökt analysera vad det är å kommit fram till att det framförallt uppträder när det gäller myndighetspapper: en, antagligen ogrundad, känsla av maktlöshet som leder till att jag inte förmår mig att ta tag i det meddetsamma, utan bara skjuter upp till morrondagen.

Flera i min omgivning beskriver samma sak;

pappershögar som blir liggande, oöppnadekuvert som förmodligen bara innehåller elände å ett massivt motstånd till att ta tjuren vid hornen.

Minsta grej kan bli som stenen i kramsnön som man sparkar på så att den blir en snöboll som växer å växer å växer när man rullar den framför sig. Den blir bara tyngre å tyngre ju längre man väntar med att sluta rulla/skjuta upp det lilla som det egentligen handla om från början.

Nu har jag uppfunnit ett ord för denna dysfunktion, jag har googlat på det å det finns inte tidigare, så minns var ni hörde det först:

>>DYSCHARTI<<

Dys betyder väl ungefär oförmåga  charta= papper på latin

Så vare offentligt:

dyscharti är mitt ord på den svårbeskrivliga men ack

så förlamande åkomman jag känner av.

Undra hur många vi är som har den...

? :0)

 

Snurrtant

29 maj 2008 11:14

Oj så jag känner igen mig :) Fast i min värld heter det ADHD ;)
Kram

http://sussiesnurrtant.bloggagratis.se

 

Syss

29 maj 2008 12:14

Va´ skönt, nu vet jag vad jag oxå lider av: "DYSCHARTI" var det o lite dyslexi o även lite, lite dyskalkyli + alla andra konstigheter man dras med. P&K hela dan!

 

Nenna

29 maj 2008 22:59

Jag kan till viss grad känna igen mig. Jag är nog periodare.
>>DYSCHARTI

 

MW

29 maj 2008 23:44

Ja.. nog känner jag igen mej till viss del.
Är av den ordningen att jag lägger högar som jag "sen" ska sortera, för att bringa ordning å reda. Det är bara att det där sen sällan kommer.
Det går till den gränsen att det blirnått hysteriskt riv å slit, å så sitter jag där å sorterar å tänker att SÅ HÄR LÅNGT FÅR det inte gå till nästa gång, NU ska jag hålla ordning.
Men blir det SÅ, NÄÄ.
Det är samma sak med disken, NU ska jag diska undan på än gång, trodde jag ,ja.
Det är bara att inse, vi kanske är så här, vi "tvillingar".
Ha det, kram

 

elaina

31 maj 2008 18:35

Ja Du Maraia,
Du är Dig lik med disken hörer jag...
;0)

 

Blue

2 juni 2008 09:23

Jorå, jag lider visst också av "dyscharti". Dyslexi har jag inga probs med.... men viss dyskalkyli kanske... jag kan slänga om siffror i resan mellan tanke o handling men jag är medveten om det o dubbelkollar mig vid räkningar.

Hittade hit via nybloggat förresten.

http://himmelellerhelvete.blogg.se

 

elaina

2 juni 2008 23:37

Hej Blue!
KUL att Du hitta hit till min lilla vrå av cyberspace. Ska nu titta in till Dig en sväng, vi bloggs...
=0)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En sak som fascinerar mig mest av allt i denna värld på Tellus är att barn blir till! HUR kan dessa mikroskopiska spermier å ägg bli en levande varelse ?!?  Liv är verkligen ett totalt mirakel, vilket sker i ett mikrokosmos...tänk om vi här-å-nu-l...

En MYCKET regning e.m./kväll i fjol sommar va vi på en visning av utgrävningarna som vi kunnat se från vårat sängkammarfönster, det va mycket fascinerande å vi tog flera bilder på fascinerande fynd. Dessvärre hittar jag inte igen dom i skrivande stun...

Istället för att slänga bort köttben+ styckslamsor, kycklingskrov å fisk-/ lax- huvud+ ev skaldjursrens, går det utmärkt bra att koka fond till soppor å grytor av det! Brukar i frysen ha typ 2l. tomma glasslådor å spara tills dom blir fulla av; ox-/ ...

Ibland kan det hända sig att en totalt glömmer bort att lägga överblivet kaffebröd i plastpåse. Liksom matbröd som säljs i nån sorts halvpapperspåse brukar det bli torrt å tråkigt redan dan efter, för att inte tala om vad trist det är efter en liten ...

Häromdan begav mej ut på en SOLskenspromenad runtomkring i dom vackra omgivningarna:             I år gick det att ta sig runt "KyrkSjön" ända bort till "Herrgårn", där står flera runstenar som jag nu detta år änteligen kom fram till ! ( i fjo...