I försomras åkte jag å två Kamrater ur VVF (VikingaVänFöreningen) upp till Sundsvall för att delta i LångbågeFöreningen "Gneirons" VikingaFestival.

På vägen upp passerar vi ju mina gamla hemtrakter å straxt norr om Hudik utbrister jag: -Här nånstans finns det en runsten... Varpå Chaufförskan grisnitar!

-VAR då? frågar Kamraterna unisont. Jag pekar, bilen styrs in på en gammal landsväg med ½meter högt gräs i mitten å vid sidan om skymtar en sliten trappa uppför en svag slänt. Vi stiger ur å kliver ditopp å spanar runtomkring bland sly å småbusk: men ingen runsten.  ?

Jag som bestämt hade för mig att vi va dit å titta på runstenen när vi läste om vikingatiden i 5e klass eller nåt sånt, eller vare nåt jag drömt? Nä, vill minnas den stod bara ett stenkast(!) från busshållplatsen? Men icke! På nåt konstigt kändes det nästan som jag lurat mina Kamrater å sinkat vår resa helt i onödan. 

Något försenade kom vi fram till Sundsvall å hade sen en jättetrevlig helg i glada vänners sällskap: bildbevis kan ni se här.

* * * * * * * * * * *

När jag så sist va å hälsa på den ena av Kamraterna så hade hon klurat ut att den stenen jag trodde att jag inbillat mig verkligen finns kvar i verkligheten!

Se bildbeviset här;  

Besöket hos henne va mycket givande på mångahanda vis; många energigivande skratt, tankebringande samtal å hjärnmasserande kunskapmatning. Kamraten är nämligen både rolig, smart å väldigt historiskt kunnig.

Å hon hade nosat reda på att den sten jag mycket riktigt mindes kallas "Malstastenen" å den står numera på Hälsinglands Museum i Hudik!

Då va ja inte alldeles förvirrad, HURRA!

I e.m ska vi, några ur Vikingaföreningen,

iväg t GrannByn å lyssna på en föreläsning om runstenar i Vallentuna,

hur kul tycker ni det låter på en skala....

8,5?

=o)

Har hittat ett tunikamönster som jag tror kan bli bra! Syr en "toille" i "fultyg" som säkert kan duga som nattsärk eller städrock när den väl är klar,

Hoppas det inte krånglar . . ..

Så här mycket snö har det inte varit i Byn på många herrans år!

MEN idag skiner    ! ! !

Läge för långprommis, fast det är -15...

=o)

Efter att ha läst lite här-å-var på dom olika LCHFbröd-varianterna så trixa jag till en mix som är en blandning "Oopsie/nötbröd";

• 4 ägg
• 1 msk fiberhusk (finmalda "loppfrön" typ)
• 5 dl mandelmjöl (jag idas inte skålla mandeln, malde den med skalet kvar)
• 1 tsk bakpulver + 1 tsk kardemumma + 1 tsk vannilin
• 100gr. smält smör (inte margarin!)

1. Separera gula å vita.
2. Blanda äggulorna väl  med fiberhusk.
3. Slå ihop dom torra ingredienserna.  
4. Vispa äggvitorna till hårt skum, ca 4-5min.
5. Rör ihop huskblandningen med 4dl.mandelmjöldito.
6. Vänd försiktigt ner äggvitan i smeten
7. Klicka ut i muffinsformar, själv använde jag min suveräna siliconform som jag fått av "Tant Gevalia";

 Sen skjuts in i 150gr. i ugn ca tju30 minuter ELLER i micron ca 6-9min!

Under tiden gjorde jag LCHFmandelmassan;

• tog den deciliter mandelmjöl jag sparat undan å
• blanda den med tunt skivat smör, ca 2msk (tror jag)
• för att få lite mer mandelmassakaraktär å rätt konsistens tillsatte jag yttepyttelite punsch (arraksessens är att föredra, max 1tsk)

När själva LCHFbrödet är färdigt får dom svalna medans grädden vispas, sedan skäres en "lockgrop" ur de å fylles med LCHFmandelmassan,

grädden klickas dit åsså på med locket!

Voilá!

Denna mumsbit avnjöts igår kväll å är ett riktigt välsmakande substitut!

Idag tog jag en med varm gammaldagsmjölk till andra frukost/ f.m.-fika:

Det va minst lika gott, kanske tog jag lite väl mycket mjölk som synes, den räckte faktiskt till en till! Så skönt att kunna ha "semmelfest" utan att riskera varken magont eller dåligt samvete...

=o)

PS: låt mig gärna veta om Du lånar receptet; hur dina blev, förbättringar etc.

Kom nyss på att det är ju SEMMELdagen för 17!

Men hur baka semlor utan vetemjöl?

Har ju sedan en tid tillbax inte ätit bröd, pasta, ris å potatis, med gott resultat;

min tidigare krångelmage mår hur bra som helst, så länge jag inte slarvar!

Häromhelgen va vi bjudna på fest å jag tänkte att lite fusk sku väl inte göra så mycket? Men ack vad jag bedrog mig: magen svullna å magknipet ska vi inte tala om ! (inte heller hur det va att gå på toa när det väl va dax för det)

Eftersom jag inte vill utsätta mig för risken att det blir likadant igen har jag sökt på nätet efter semmel-alternativ å hittat flera olika varianter.

TACKAR här å nu för dessa recept å går genast å provbakar!

Återkommer med resultatet...

=o)

Så här va dom flesta målare arbetsklädda vid förra seklets början:

Men bilden är tagen i modern tid: personerna på bilden är Makens arbetskamrater! (Han själv är till hälften dold bakom andre man från vänster)

Jag tycker det är en rolig å annorlunda firma-bild, samtidigt som den betonar att målaryrket verkligen är gammalt.

Många målarfirmor anammar moderna metoder å material: fast när gamla väggmålningar ska restaureras eller entréemiljöer ska återskapas så verkar det som om gamla originalreceptet fungerar bäst.

Makens specialitet är underarbetet: att få fram en yta som gör att allt dekormåleri som sedan skapas däruppå fäster ordenligt å sitter kvar år-efter-år i sekler! Förstå hur viktigt det är när dekormålaren kan lägga ner timmar på små detaljer för att helheten ska bli så storslagen som denna;

Här har Maken jobbat hårt med underarbetet må ni tro!  Dagens Industri va t.o.m dit å fota när han stod å måla högst upp på pelarens stuckatur!

Nåja, det va väl Peter Wallenberg som intervjuades, men han poserade villigt i trappen nedanför Maken.

Så därför kan jag helt sanningsenligt säga att - Min Make har haft en högre position än Herr Wallenberg,  åtminstone för några minuter.... 

(bilden är tagen i Bolinderska Palatset å är lånad från Firmans hemsida)

Så här i slutet på Alla ♥Dag så citerar jag AnnaGreta Vide;

Jag önskar alla andra det bästa som jag vet.

Jag kan ju inte be för dem i all min gudlöshet.

Men skulle jag försöka, då tror jag att det kom:

"Låt inte någon finnas till, som ingen tycker om!"

Om människor är ringa och fattiga - än sen,

om bara de blir älskade, åtminstone av en.

För rikedom och ära, det låter kanske bra.

Men kärlek är i alla fall det enda vi vill ha...

Nedanstående dikt är skriven av samma poet;

Du har ett liv, ett fattigt eller rikt,
och det är inte någon annans likt.
Du kan handskas med det ganska fritt.
Men ändå är det inte riktigt ditt.

Du kan förråda det för mat och sold.
Du kan förtrycka det med hot och våld.
Du kan förneka vad det innerst vill.
Men mycket ska det inte tjäna till.

Du skall tillsist med ödmjukhet förstå,
en sanning, som är prövande att nå,
och som du kanske tvivlar på ännu:
Ditt liv är mycket starkare än du...

=o)