Blev så nöjd när jag läste om vardags-hjältinnorna inne hos "helga".

Tänk om alla kunde bli något snällare å hjälpsammare mot varandra, även mot sådana som man inte känner? Va mycket 3vligare det sku bli! Om alla ni som läser min blogg sku börja va hygglig mot folk i er omgivning, om så bara en gång/dag, så sku redan det kanske sprida sig.

Det går ju att öva sig på sådana man inte känner: hejja på busschauffören t.ex. eller göra tjänster i smyg: t.ex plocka ur diskmaskinen på jobbet fast det egentligen är Maggans tur?

LÅT OSS STARTA EN VÄNLIGHETS-EPIDEMI!

(Själv blev jag utskälld i Konsumkön häromdan av en karl för att jag inte plockade ihop mina varor tillräckligt snabbt. ? Vilken tur att det va mig han skällde på å inte nån stackars människa med dålig självkänsla som kanske brutit ihop för mindre.)

OJ, nu måst jag hämta Sonen på fotbollsträningen!

Vi bloggs!

=0)

Eftersom det i morse rådde akut bröd-nöd i hushållet å själva Mamman glömt att råda bot mot detta i denna dags e.m så fann Hon inte på någon annan råd än annat sno ihop en deg. (hade ändå inte haft råd att köpa)

>>Brödlös men icke rådlös<<

En kamoflerad kassler senare knådades tvenne limpor å

efter en ½ fotbollsträning va det gräddat å klart, lagom till kvällsfikan!

Gissa om jag är populär i min familj ikväll...

;0)

...åtminstone som modell i Canada:

ett första steg i rätt riktning på catwalken!

Det är ju helt vansinnigt vilket kvinno-ideal som är förhärskande i modevärlden. Å dessvärre sprider det sig som ringar på mediavattnet ut i den verkliga världen oxå, å förgiftar unga flickor som dricker djupa klunkar därav.

Hoppas att fler länder tar efter Canada å inte låter anorektiska modeller få paradera mera. NEJ, fram för mer sunda modeller, som ser ut som normala människor, låt det bli modellen i framtiden...

Med Vänlig men bestämd hälsning

från en "jämn-tjock" hälsing

=0D

När jag, för X antal år sedan, gick en JAG-stärkande kurs hos KvinnoJouren i Hudik, så kom det bl.a en karismatisk Qvinna å prata. Hon talade t.ex. om att ingen kan ta ifrån oss våra egna drömmar. Att ens innersta äger man helt å hållet själv. Hon gjorde av många anledningar ett starkt intryck på mig då å blev lite av en förebild: Kan Hon kan jag!  

En av dom metoder hon använde sig av för att stärka å lugna sig själv var att skapa ett inre rum som hon tränat på att gå in i när hon behövde uppbåda lugn å styrka.

Detta använde jag mig utav: hade ett helt hus som jag ”byggde” inom mig i all hemlighet. Å det visade sig att det gav en viss tröst att, när man som jag då mådde dåligt å va lite tilltufsad, ha en alldeles egen hemlighet som ingen annan kände till. OM inte annat så skänkte det själen lindring att få drömma sig bort för en stund.

Nu va ju inte mina lugna stunder så särskilt många när jag hade barna små.

Men Qvinnan visade också på ett sätt att visualisera sina drömmar: samla bilder/foton på det man ville uppnå å klistra upp det som ett collage på en rund pappskiva. (tror hon kallade det för Mandala)

Och det gjorde jag mycket med barna: klippte å klistra, rita å måla, å drömde, drömde mig bort, långt bort…

Bl.a klistra jag upp en bild på Lapp-porten, den fick symbolisera min längtan bort/ att få resa, gärna fjällvandra. Sen va det bilder på katter, hundar, marsvin m.fl NallePhu fanns också med, som en liten symbol för önskan om en snäll, kärleksfull man.

Vågade inte sätta upp en bild på en karl, utifall barnas pappa sku råka få syn på min mandala. (Hade den f.ö uppsatt på insidan av min garderobsdörr)

Så hittade jag en dag en stor bild som jag blev helt betagen i : det föreställde ett gult hus med gröna fönsterluckor. Kanske det va mina Drömmars Hus?

Naturligtvis ville jag klistra upp den på min Mandala. Men den fick inte riktigt plats utan jag satte den över några djur OCH NallePhuSymbolen.

Kanske det va som en tanke i sig: att nån gång i framtiden kommer det ett gult hus å omfamnar oss? För min NallePhu har jag ju redan hittat…

=0D

Vill avsluta denna dag med ytterligare en hälsning till min Älskade Kärbo;

GRATTIS Vännen,

Du är det bästa som hänt mig!

*********************************

*********************************

Hoppas Du får leva uti hundrade år!

OCH att vi bor under samma tak då åtminstone...

* & #

(puss & kram)

=0D

I helgen som va hade jag tänkt göra Plokkfiskur (isländsk rätt) åt mig&Kärbon, fast det blev inte av, men idag bjöd jag på det!

Va lite mycket att hålla reda på, som alltid när man är ovan och/eller gör ett recept för 1a gången:

När jag höll på som värst upptäckte jag att curryburken va TOM!

Som tur är har vi snälla grannar som låna ut sin burk (TACK A&M! )

Hade faktiskt missa att det stod i receptet. Det är ovanligt att jag överhuvudtaget följer recept, men detta va jag ju så glad att jag fått tag i, eftersom jag inte fick möjlighet att smaka den omtalade isländska maträtten på ort å ställe. Här får ni övriga möjlighet att laga efter receptet jag fick;

900 gr torsk

200 gr potatis

1 msk peppar

1 gul lök

5 dl mjölk

1 tsk curry

2 msk kallt smör

smörboll

salt 

• Skala och koka potatisen mjuk, lägg ner i kastrull.
• Skär fisken i bitar ; koka upp och stäng av värmen och låt stå medans såsen tillreds, i ca. 10 minuter.
• Gör en smörboll; lika delar smör som vetemjöl.
• Skala och hacka löken.

Lägg den i en kastrull tillsammans med mjölk, curry och salt.

• Låt koka upp och tillsätt sedan smörbollen. Sjud i ca. 5 minuter.
• Tillsätt fisken och potatisen och rör ordentligt så att fisk och potatis mosas väl.
• för över allt i en gratängform, peppra något å riv ost över.
• gratinera i 175 grader tills osten fått färg (en kvart kanske?)

Servera kokta grönsaker och grovt rågbröd till.

(Vi hade grön sallad till å knäckebröd duger gott å väl!)

Även om det så här första gången va lite bökigt att tillaga, så va det väl värt mödan: -Det va inge gott, det va skitgött! sa Dotra, Sonen va lite tveksam som alltid vid "geggiga" maträtter, men åt utan större invändningar. Vi vuxna tyckte det va MYCKET gott! Det kan rentutav bli en favorit-maträtt!

Är det nån av er som har andra isländska maträtter (eller goda fiskrätter överhuvudtaget) så emottager jag tacksamt dessa recept...

=0)

Idag fyller min bästaste Kärbo år:

 Hurra, hurra, hurra, HURRA!

puss&kram

från

Mej!

=0)

Eftersom vi va på VINYLfesten på Globen igår så blev det inte av att jag la in nå´n fredags-f-r-ä-c-k-i-s. Så här kommer nu en lördags-dito;

>>En gammal gumma och gubbe sitter och stirrar på varandra i dagrummet på ålderdomshemmet. Plöstligt säger gubben: För tjugo kronor pippar jag dig i gungstolen där borta. Tanten tittar förvånat på honom men säger ingenting.

Gubben fortsätter: Fast för femtio kronor så gör jag det där borta i den sköna soffan och om du har en hundring så får du följa med mig till rummet på en romantisk middag och sedan en helkväll som du aldrig tidigare upplevt.

Tanten säger fortfarande ingenting men börjar rota runt i handväskan och
lyckas till slut få fram en skrynklig hundralapp. Gubben tar pengarna och
ler.
-Jasså du vill ha en romantisk helkväll alltså?
-Skärp dig!! svarar tanten, jag skall ha fem omgångar i gungstolen...<<

Festen på GlobenAnnexet va precis som rockgalorna i ungdomen X 100 ungefär, men låtutbudet detsamma. Fick rentav lite sentimentalnojja: viss sorts musik gör mig bara så himla glad/nöjd/lycklig/trygg: kan inte riktigt beskriva den känslan. Det är inte ofta den infinner sig, men när så sker är det gott.

Lyckades otroligt nog hitta igen "IslandsTjejjerna" med det samma å det va så kul att träffa allihopa nästan hela gänget.

TACK för en 3vlig kväll, Hörrni!

Å DÄR kom Kärbon innanför dörren: Nu ska här ätas sushi!

 ;0)